När hjärtat får välja
(av Sara D. Alvrud)
Jag hade bestämt mig. Jag skulle ha ett svart morgansto, så var det bara. Bra typ och
blodslinjer var ett måste. Ett fantastiskt temperament - det var ju givet när det handlade om morgans. Och hon skulle helst kunna röra sig
också.
Ja, det lät väl inte särskilt svårt, det var ju bara att leta. Jag letade och letade. Tittade på massor av bilder,
läste massor om stammar. "Den var ju inte så tokig och den där vill jag inte alls ha". Men nej, om rätt häst dök upp skulle det
inte finnas någon tvekan.
En dag kom det ett mail: "Sara-morgan finns i Tyskland". - Svart, vacker, men
ett år gammal. "Nej, jag kan inte köpa en ettåring, jag vill ju rida nu!". Det var bara att fortsätta leta, men utan resultat. Ett halvår
senare kom det ett nytt mail: "Glöm inte det lilla svarta tvååriga stoet i Tyskland". - Hmm, en två-åring kan snart ridas in och den
såg ju faktiskt fin ut. Ja, kanske. Jag fortsatte dock att kolla runt, men hjärtat fattade nog snabbare än vad hjärnan gjorde.
För när Tullesbo Black Montana föddes blev jag säker. Hans syster skulle bli min. Men jag var tvungen att hitta en bra
köpare till min ponny först. Det fanns ingen möjlighet att ha två hästar och jag visste ju innerst inne att Apollo inte var rätt
häst för mig. Efter ett tag hörde en trevlig kvinna från Norge av sig.
Dottern skulle få sin första häst och hon hade blivit blixtkär i bilderna på Apollo.
Sagt och gjort, de kom ner en dag mitt i sommaren och efter några dagar tog de
med Apollo hem. Jag visste att han skulle få det bra.
En vecka senare var jag återigen hästägare, till ett svart, vackert sto med bra blodslinjer och trevliga rörelser. Det var i
alla fall vad jag hoppades på, jag hade ju bara sett henne på bild.
- Är du tokig?? sa mamma. Har du köpt en häst på bild?
- Ja, men jag har ju träffat hennes föräldrar och bror. Hon har inte gjort så mycket i sitt liv, men jag lovar, hon har ett bra psyke, hon
är känslig och intelligent. Jag ser det i ögonen på henne.
Det var inte bara mamma som skakade på huvudet åt sin tokiga dotter. Jag själv skakade också på
huvudet, men någonstans visste jag ändå att jag fattat rätt beslut, för om jag inte tagit chansen när jag hade den så skulle jag
ha ångrat mig resten av livet.
En dag i september stod hon äntligen på stallbacken, MIN MORGAN. Och ja, hon var
så vacker och helt fantastisk och min glädje visste inga gränser.
Jag hade inte trott på det förrän hon stod på marken bredvid mig. Men varje gång jag kommer till stallet och tittar ut över
hagarna så ser jag henne. Min svarta pärla, Goldget Kitty (SC Island Centavo x Treasure Golddust). Sökandet tog sin tid, men jag vet
att jag äntligen har hittat rätt häst.
(På bilden: Sara och Kitty träffas för första gången, 5 september 2006)
|
Sara D. Alvrud
Lyngby 714
247 99 Genarp
+46(0)702-605469
morgans_sara@yahoo.com
|

|
| Senast uppdat. 11/11-2008
© Escania Morgans 2006-2008 |
|
|
|
| |
|